Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, tack vare Nikolas Petrovitsch», sade Fenitschka
med låg röst.
»Ni finner er bättre här än i er gamla bostad vid
andra ändan af gården?» frågade Paul henne artigt men
utan att förlora något af sitt allvar.
»Ja, mycket bättre.»
»Hvem bor nu i de rum, som ni hade i flygeln?»
»Det gör tvätterskorna.»
»Ah!»
Paul teg. »Han går snart», tänkte Fenitschka; men
han aflägsnade sig ej, och hon stod stilla på samma plats
och rörde knappt märkbart på fingrarna.
»Hvarför lät ni bära ut den lille?» sade Paul
slutligen. »Jag tycker om barn, låt mig få se honom.»
Fenitschka rodnade af förlägenhet och
tillfredsställelse. Hon var rädd för Paul; han plägade mycket
sällan tala till henne.
»Duniascha!» ropade hon, »ni skall bära hit Mitia»,
(Fenitschka kallade icke någon bland husfolket för »du»);
»nej, det är sant, vänta. Man får lof att kläda på
honom...» Och därmed gick hon mot det innanför
belägna rummet.
»Det behöfs icke», sade Paul.
»Det skall ej dröja länge», återtog Fenitschka och
gick skyndsamt ut.
När Paul blifvit ensam, började han uppmärksamt
se sig omkring. Det lilla rummet, hvari han befann sig,
var mycket snyggt. Man kände där lukten af kamomill,
meliss och mentha tillsammans och slutligen en lukt af
fernissa, ty golfvet var nyligen måladt. Långs med
väggarna stodo stolar, hvilkas ryggar hade formen af
en lyra; de hade blifvit tagna som byte i Polen af den
aflidne generalen under hans sista fälttåg. I ena ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
