Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så tycker icke jag. Försök då att läsa ett stycke
här i boken.»
»Men jag kan ju icke förstå det ringaste i den. Är
det ryska?» frågade Fenitschka, i det hon med båda
händerna tog det digra band, som Bazarov bar. »Så tung
den är!»
»Visst är det ryska.»
»Det gör detsamma; jag begriper ändå ingenting
i den.
»Jag vet nog det; men jag önskade se er läsa. När
ni läser, rör sig er nästipp så vackert.»
Fenitschka, som med sänkt röst sökte stafva sig
igenom ett stycke, hvilket handlade »om kreosot», började
skratta och sköt ifrån sig boken, som gled ner på marken.
»Jag tycker också om ert skratt», återtog Bazarov.
»Var då tyst!»
»Jag hör så gärna, när ni talar; man kunde taga
det för en liten bäcks sorl.»
Fenitschka vände bort hufvudet.
»Så tokrolig ni är!» sade hon, i det hon strök med
fingrarna öfver blommorna. »Hvarför skulle ni vilja höra
på mig? Ni har säkert talat vid så lärda fruntimmer!»
»Ack, Fedossia Nikolaievna! Tro mig: alla lärda
fruntimmer tillsammans äro icke värda så mycket som
blott er armbåge.»
»Sådana infall ni har!» sade Fenitschka med sänkt
röst och tryckte armarna intill bröstet.
Bazarov tog upp boken.
»Det är en medicinsk bok», sade han; »hvarför har
ni kastat den på marken?»
»En medicinsk bok?» upprepade Fenitschka, i det
hon vände sig mot honom. »Kommer ni ihåg, att ni
gaf mig droppar? Nå, sedan dess har Mitia sofvit, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
