Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i upprörd sinnesstämning, och det lugn, som han
behöfde för att göra sina iakttagelser, hade försvunnit.
»Han såg oss i dag», sade han; »men är det väl
möjligt, att han för sin brors skull tagit sig den saken
så nära? Och för öfrigt en kyss!... är det något att
tala om? Nej, där ligger något under. Skulle han
kanske själf vara förälskad? Så är bestämdt förhållandet;
jag ville våga mitt hufvud därpå. Sådan röra allt det
här!»
»Fördömd historia!» sade han till sig själf, äfven
sedan han tänkt efter en stund. »Fördömd historia!
För det första måste man sätta sitt lif på spel och
kanske taga till flykten. Och sedan... Arkadi... och
detta välsignade fä, Nikolas Petrovitsch! En fördömd,
i sanning en fördömd historia!»
Dagen förflöt ännu lugnare än under vanliga
förhållanden. Man kunde kommit på den tanken, att
Fenitschka försvunnit ur världen; hon höll sig inne på sitt
rum som en råtta i sitt hål. Kirsanov såg bekymrad
ut; han hade kort förut fått veta, att det kommit brand
i hans hvete, om hvilket han gjort sig stora
förhoppningar. Pauls iskalla artighet verkade tryckande på alla
till och med på Prokofitsch. Bazarov började ett bref
till sin far men ref sönder det och kastade bitarna
under bordet. »Om jag dör», tänkte han, »få de nog veta
det; men jag kommer icke att dö. Nej, jag får ännu
länge släpa mig fram här på jorden.» Han gaf Peter
befallning att komma till honom dagen därpå i
daggryningen, för en viktig angelägenhets skull; Peter
föreställde sig, att han ville taga honom med till Petersburg.
Bazarov gick sent till hvila och plågades under hela
natten af underliga drömmar... Fru Odintsov framstod
för hans blick; hon var på samma gång hans mor; en
liten katt med svarta mustascher gick bakefter henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
