- Project Runeberg -  Fäder och söner /
221

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och isynnerhet Fenitschka; den ende, som talade härom
med det största lugn, var Prokofitsch; han påstod, att i
hans ungdom stredo herrarna ofta med hvarandra på
detta sätt, »men alltid strängt sins emellan och aldrig
med sådana sluskar som den här; sådant folk lät man
piska i stället, när de voro oförskämda.»

Fenitschkas samvete hade knappast något att
förebrå henne, men hon blef mycket orolig, så ofta som
misstankar om den verkliga anledningen till tvisten
vaknade hos henne; och dessutom såg Paul så besynnerligt
på henne, att hon tyckte sig känna verkan af hans
blickar, till och med då hon vände honom ryggen. Hon
magrade i följd af denna ständiga själsskakning, och
såsom förhållandet alltid är med kvinnor vid denna
ålder, blef hon därigenom endast täckare.

En dag, det var på morgonen, hade Paul, som kände
sig mycket friskare, stigit upp ur sin säng och lagt sig
ofvanpå soffan; Kirsanov kom till honom för att göra
sig underrättad om hans befinnande men gick snart ut
för att se på när folket tröskade. Fenitschka bar in en
kopp te, och sedan hon ställt den på bordet, ville hon
aflägsna sig, då Paul kvarhöll henne.

»Hvarför vill ni gå ifrån mig så snart, Fedossia
Nikolaievna?» frågade han henne. »Har ni kanske något
att uträtta?»

»Nej... ja... jag måste servera teet där nere.»

»Duniascha gör nog det, då ni är borta; stanna kvar
ett ögonblick hos en stackars sjukling. För öfrigt har
jag något att tala med er om.»

Fenitschka satte sig tyst på kanten af en länstol.

»Hör på», återtog Paul, i det han vred sina
mustascher, »jag har länge tänkt fråga er... hvarför ni,
såsom det tyckes, är så rädd för mig.»

»Hvad?... jag?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free