Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola tala mer om denna sak. Försök sofva en stund,
min bäste vän, och måtte Gud snart återgifva dig hälsan!»
»Hvarför tackar han mig på detta sätt?» frågade
Paul sig själf, då han blef ensam. »Liksom om saken
icke berodde på honom! Och jag... så snart han gift
sig, slår jag mig i ro någonstädes, långt härifrån, i
Dresden eller Firenze, och lefver där, tills jag kreperar.»
Paul fuktade sin panna med eau de cologne och
slöt ögonen. I belysningen af den rika dager, som föll
in i rummet, såg hans vackra, afmagrade hufvud, där
det hvilade på ett hvitt örngått, ut så, som om han
varit död... Och man kunde i själfva verket anse honom
för död...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
