Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stel hållning, som förrådde icke mindre den vördnad,
hvarpå hon för egen del gjorde anspråk, än den, som
hon hyste för hela sin omgifning; och hon smålog, som
om hon velat säga: »Förlåt mig, jag rår icke för det.»
Alla de andra bordsgästerna hade för öfrigt ett småleende
på läpparna och tycktes liksom hon bedja om förlåtelse;
alla kände sig något besvärade, något nedslagna och
dock fullkomligt lyckliga. En hvar af dem var på det
angenämaste sätt förekommande mot sin granne; det
såg ut, som om man ingått en tyst öfverenskommelse
att uppföra ett slags komedi af idel godlynthet. Katia
var lugnast af alla: hon kastade blicken tillitsfullt
omkring sig, och man kunde lätt se, att Kirsanov redan
älskade henne ofantligt. Då middagen led mot slutet,
steg han upp från sin plats med ett glas champagne i
handen och yttrade, vänd till Paul Petrovitsch:
»Du reser ifrån oss... du reser ifrån oss, min
älskade bror; det blir endast för kort tid, hoppas jag, men
jag kan dock icke lägga band på min önskan att uttala,
hvad... jag... hvad vi... hur mycket jag... hur
mycket vi... Olyckan är, att vi ryssar icke kunna hålla
speech! Arkadi, tala i mitt ställe!»
»Nej, pappa, jag är icke förberedd på det.»
»Du är i alla fall bättre förberedd än jag!... Kort
och godt, min älskade bror, låt mig helt enkelt omfamna
dig och önska dig all möjlig lycka. Kom tillbaka hit
så snart som möjligt.»
Paul Petrovitsch omfamnade alla i sällskapet, Mitia
naturligtvis icke undantagen; dessutom kysste han
Fenitschka på handen, och hon bar sig tämligen tafatt åt,
då hon räckte honom den. Sedan han därefter druckit
ytterligare ett glas champagne, som man hällt i åt honom,
utbrast han med en djup suck:
»Lefven lyckliga, mina vänner! Farewell!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
