Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungaborgen i Cyperns hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HOLOFERNES.
Omständigheterna förändras. - Konungen räckte henne
handen, och bad henne sitta hos sig. Nu kastade hon
sin slöja något uppåt eller tillsides - och hvad fick
han se?
WULF.
Nå väl, hvad såg han?
HOLOFERNES.
Något, för hvilket han alltid varit svag: mörkblå
ögon, svartbågade ögonbryn, liljehy och rosenkinder;
de förstnämnda voro ännu tårfyllda, men stora och
strålande; och snart förspordes en synnerlig verkan,
när hon fastade dem, ömsom lockande, ömsom befallande,
på honom och allt hvad honom omgaf.
WULF.
Jag varsnar det också på dig sjelf, ty du börjar
beskrifva henne som en troubadour. I sanning, hon är
fager och ståtlig än i dag; fastän i min smak nog mycket
storvuxen, manhaftig och högdragen. Hon har till och med
skägg på öfverläppen. Men vidare!
HOLOFERNES.
Berättelsens utgång är simpel. Det varade inte
särdeles länge, förrän Kung Guido ej gitte betrakta
något annat föremål, än henne. Den vackra enkan blef
hans gäst, emedan han ansåg sig skyldig att bli hennes
tröstare; hon lät honom besvärja sig att mildra sin
förtärande sorg, att bortlägga åtminstone en del
deraf; och hon upphörde icke förr med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
