Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyperns kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
DEOLÄTUS.
Och är ej Dikten den egentliga
Naturen? ej materiens lif och mönster?
Ej alla formers odelbara urform?
Har något kallt beräknande förstånd,
En klokhet, lik den menskliga, väl bildat
Den borg af ljus och natt, der Skaparn bor,
De bloss, som tindra från dess höga tinnar?
Tror du, att solens brand och hjertats slag,
Och minnets suck och blommans morgondoft,
Och vårens lust och ungdomens förtjusning,
På någon slutkonsts lagar grunda sig?
Nej! ur en lågande inbildnings fullhet
En kärlek, som ej fann sin like, födde
Den herrliga Naturen, för att träffa
Ett föremål att älska och att se.
Gif mig en mensklighet, så skön som verlden,
Ett slägte, som det Eviga förstår,
Och sedan enligt det förstådda handlar:
Ett folk, som ej begapar dumt och kallt
Hvad hjelten vågar och den vise tänker,
Hvad målarn ger en kropp med penselns trollstaf,
Och sångens lyra sist odödligt gör!
Med denna ätt jag vore strax försonad,
Jag flydde ej från menniskorna mer,
Ja, till och med från hofvet ej, Cyprino!
Men säg mig du, hvad jag förmår beställa
Med dessa varelser, som likna djur,
För hvilka jag en gåta är, ett spöke;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
