Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Om det sin rikedom begripa ville!
Värst är, att från min konungslige vän
Jag ej kan stjäla mig; dock står hans sak
I detta ögonblick på tryggad fot,
Och innan kort är jag tillbaka här. -
Nu, lefven väl tilldess, J morgonstunder,
Som endast blifvit Södern, Östern gifna!
Du himmel, i hvars luft nyss verldens öga
Så skärt slog upp sin segerblick, vid möte
Af tacksam vördnads fromma bugningar, ,
Från lundens ekar och från tegens ax!
Jag ofta skall er sakna. Och hvar vill,
Till slut, min längtan hamna? - O, att nu,
Just nu, med spända segel fara af
Till någon strand, af ingen charta känd;
En strand, der hjertat kunde bygga bo
Och säga evigt: Här är godt att vara!
MANNEN I KAPPAN
som obemärkt närmat sig och nu står midt framför Deolätus, slår kappan tillsides och omfan
nar honom.
Nå, vise drömmare! se upp! blif vaken!
DEOLÄTUS
studsande.
Hvad? Konung, Du? och ej på Guidos jagt?
AMUNDUS.
Till honom strax jag rider hän - men hör,
Vän! nyss jag mött - ja, gissa hvilken? Henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
