Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med lindrig krusning sina sälla vågor.
En enslig julle hördes sakta plöja
Dess glas, och till min strand sin bana ledde;
Ur djupet återglänste nattens lågor.
Mitt öga brann af frågor,
En hvit gestalt på jullens thron jag röjde;
Ett perlregn lekte kring de blanka årar,
Och öfver spegelns tårar
Den ljusa skepnaden sitt anlet böjde.
Jag mellan häckar smög, att brädden hinna;
Och på dess blomsterflor nu steg - Florinna!
Som månan skimrar fram ur molnens bölja,
Med tankfull blick och med en salig smärta:
Så kom emot mig nu min hulda lycka.
Hon gick att bland orangerna sig dölja,
Hon såg mig ej, men aning kennes hjerta
I milda svallningar dock syntes trycka.
Hon skyndade, att smycka
Ett altar med violer, dem hon fällde;
Och ur ett ljusblått flor, som sjönk från barmen,
Den elfenhvita armen
En liten bild på altarranden ställde.
Jag nalkades, i skygd af dunklets floder,
Och såg - de kända drag af hennes Moder.
På knä, med armarna mot bilden sträckta,
Med aftonrodnans sista kyss på kinden,
Och. barmens himlar öppna, som azurens:
Så låg hon; qvällens trånad ville flägta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
