Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet värdshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
HOLOFERNES.
Rakaste vägen från Assyrien, der jag sett Nebucadnezar
stupa.
OINOPS.
Ha, ha, ha!
HOLOFERNES.
Skratta i helvete, karl; saken är ej så förbannadt munter
heller. Utan allegori och biblisk allusion: jag kommer i
sporrsträck från en skog, der vår allernådigste Guido hållit jagt,
men gjort så förtrolig bekantskap med en vildgalt, att han
snart kanhända sjunger på sista versen.
OINOPS OCH UPPASSARNE.
Kungen? Vår Kung? Kung Lusignan?
HOLOFERNES.
Han, och ingen annan. - Men låt mig fatta posto der
på bänken, och flåsa ut.
OINOPS.
Törs man fråga . . .
HOLOFERNES.
Hur det gick till? Hur der var tillstäldt? - Det må
Hin Håle veta, som var tillställaren. Bäst vi hade sett den
Syriske Kungen försvinna bortom ett snår, med ett par af
vår Kungs lifjägare bakefter sig, fingo vi höra rop från det
hållet om hjelp: hussah! vi dit fram; men hvem träffade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
