Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret - 10. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
235
sätter sin flygt - väl orolig och förvirrad af denna olycksbådande syn,
men med föresats att våga allt, för att än engång återse sin älskarinna.
iO. Sc. Florinna; Rosa. Genom begynnelsen af deras samtal göres
i korthet rysligheten af innevarande natt åskådlig för läsaren. Florinna
afbidar med stigande inre oro fågelns ankomst. Por att fördrifva tiden
låter hon Rosa förtälja sig äfventyr. Denna, också dystert förstämd, kan
ej påminna sig andra än hemska, rysliga historier, af hvilka tre till fyra
ovilkorligen falla henne in - då hon ock hvarje gång genast i
begynnelsen afbrytes af Florinna, som med förskräckelse och ovilja ber henne
hitta på något annat. Ändtligen låter hon henne berätta ett dylikt, på
det svar att hon denna natt omöjligt kan hitta på något gladare. Med
utvecklingen af det dystra i sagan stiger ock uttrycket af oro och
fruktan hos prinsessan, och berättarinnan sjelf darrar ännu mera. De spritta
esomoftast upp, se sig omkring, flytta ljuset, tycka sig se skuggor i vrårna
m. m. Florinna öppnar fönstret, hvilket af en häftig vindstöt slås igen.
- Hon förtäljer för Rosa, att hon en stund på qvällen tyckt sig märka
icke långt från sitt fönster ett doft gny och någonting slamrande, samt
spridda ljud, fastän låga och förstulna, liksom menniskoröster. - Men
hon skjuter skulden på sin kränka och upprörda fantasi, - liksom hon
ock i allmänhet Utvärtes visar mycket mera mod och fattning än Rosa,
som dock märker hennes inre belägenhet - (och stundom frågar: Ni ser
blek ut, min prinsessa? skall jag hämta stärkande lifsbalsam? o. s. v. Nej,
svarar Florinna, mig felas ingenting som med någon jordisk lifsbalsam
kan afhjelpas). - Det qvitter hörs omsider, som bebådar Florinna att
Amundus är i antag. Hon ber Rosa gå att lägga sig, men denna ber
för Guds och alla Englars skull att slippa få tillbringa denna natt ensam
- hon vill hellre i Prinsessans kammare ligga i en vrå på hårda golfvet.
Florinna ber henne blott ett ögonblick lemna sig allena - hon vill göra
en bön, till hvilken hon behöfver samla alla sina krafter; hon kände på
en viss inre hjertängslan, att en stor fara sväfvade öfver hennes hufvud;
och det går ej an att hon ser omkring sig något föremål som kan förströ
henne. - Rosa går, ehuru dröjande och ogerna. Florinna ber nu kort,
men kraftigt till Gud,’att han må af vända hennes älskares sinne ifrån att
denna vådliga natt besöka henne - hon anade att af detta besök
förestod dem begge en stor olycka. Men i detsamma hörs det qvitter, som
enligt aftal bebådar hans ankomst. Florinnas ångest. Hon öppnar dock
fönstret, och ropar den vanliga lösen, sakta, men tänkande och för sig
sjelf utropande: «Kom då, olyckliga brudgum! om ock till döden!» m. m.
Ett genomträngande skri, midt emellan en fågels och en menniskas,
svarar - och följs, med längre och kortare pauser af den djupaste tystnad,
af några klagoljud af en saktare qvidan, som mer och, mer aflägsna sig,
liksom bortdöende, långsamt, tills de slutligen alldeles försvinna. Flo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
