Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette äfventyret - 6. Sc. - 7. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248
frågar Deolätus hvad denne derom tänker; beklagande sig, att detta
andliga qval är honom tusen gånger bittrare än det kroppsliga af hans sår;
men Deolätus, fastän han annars härvid, som det står i Sagan, «far
hår-deligen ut på alla qvinfolk», tager dock, sedan han fått något besinna
sig, Florinnas försvar.) Deolätus läker Amundus med en trollsång. För
att kunna fullkomligt befria Amundus, måste han besöka Feernas land
och göra Gendillahs bekantskap *); mellertid hoppas han dock kunna skaffa
honom menniskogestalt igen, och tager af honom det löfte, att ad
interim tåligt foga sig i allt hvad Sysis kan fordra, hvaraf sannolikt det
första blir att förlofvas med Forella; Deolätus tror sig i stånd att afböja
giftermålets snara fullbordan; mellertid vinner man tid, och. Amundus
kommer åtminstone ur fågelhamnen **). Deolätus tager honom nu med
sig till hans konungsliga slott i Antiochia.
6. Sc. Skepp på redden af––––––. Cyprino med sitt följe
stiger ombord. Det är tidigt på en morgonstund. I hånS Sällskap befinna
sig ock en mängd Syriska riddare och soldater. Åtskilliga sällsamma
rykten hafva sedan längre tid gått i Syrien om deras älskade Konung;
vare sig dermed hur som helst, så vilja de nu dock följa med, för att
taga en exemplarisk hämd på hans fiender. Flottan afseglar, under det
Cyprino på amiralskeppet håller ett uppmuntrande tal till sitt sällskap
och präktigt beskrifver solens uppgång. (Han säger, att han ej behöfver
erinra dem, att intet val mera finns mellan segra eller dö; sjelf har han
tagit med sig på denna färd det käraste han ägde på jorden, nemligen
sin Lila, och hon vore nu blottställd för alla de faror som han sjelf.)
7. Sc. Amundi slott i Antiochia. Betjeningens samtal om den
besynnerliga fågeln, som Konungens Svartkonstmästare, efter en lång
frånvaro i främmande land, fört med sig och med så mycken omsorg
förvarade i Konungens egna rum, hvilka föröfrigt sedan lång tid stodo öde.
Huru spökaktigt det nu ser ut, att i dessa stora, tomma, obebodda rum
(hvilkas prakt dervid i förbigående beskrifs) se ingenting annat, när man
kommer in, än i Konungens fordna kabinett en blåfärgad fågel, som sitter
i en bur af gulltråd. Huru somliga voro nog vidskepliga, att inbilla sig,
det denna blåfärgade fågel vore den förlorade Kungen sjelf; men att de
voro för mycket vidtberesta och bildade, för att låta sätta sig dylika
griller i hufvudet. Besynnerlig vore saken i alla fall, och bäst att ej gå dit
*) Ville hon, den mäktiga, förena sin makt med hans till de älskandes bästa, då rore intet mer att
frakta och Sjsis för alltid öfrermannad.
**) Apropos af fågelhamnen: Frejas falkhamn bör förekomma i första Afdelningen i något af de älskandes
samtal. - Sysis lider egentligen af ett slags sinnessjukdom; hon inbillar sig att hon sjelf är Nattens
Drottning, som flera gånger förut uppträdt på jorden under åtskilliga incarnationer. - Hon är en
fflifillF? 8f^]!årä| §9 $££&§!] $".>!?§!! och i nätet af sina egna sophisuer fångad varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
