Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
276
detta omätliga skådespel. Detta vore hans enda personliga njutning, att
i dylika mindre taflor copiera idéen af det ursprungliga hela, af Guds
outtömligt sinnrika uppenbarelse, och att till detta ändamål betrakta,
pröfva och studera allt, hvad som kommer i hans väg, ifrån det största
till det minsta, med samma uppmärksamhet och ifver - stjernor,
metaller, plantor, menniskor, städer, konstverk, folkslag, häfder och sedvänjor,
språk, vishet, narraktighet, snille, enfald, skönhet, fulhet, dygder, laster -
allt tjenar honom lika i sitt kram, allt måste studeras och begagnas, och
framförallt hvad som uppträder för åskådningen i mensklig gestalt och
menskliga förhållanden, i all dess personliga och charakteristiska
mångfald. Och så hade hans många och långvariga resor, utom det att
de förbättrat hans kroppsliga helsa och bragt honom långt i vetenskap
och konst, tillika medfört den fördelen, att de räddat honom från hans
fordna förtviflan, som hufvudsakligen härrörde af ovanan att betrakta
sig såsom ingenting vidare, än - en sådan i personlig gestalt fixerad
conteinplation och reproduction; nu hade han deremot småningom blifvit
van, att se sig ur denna synpunkt; dock ginge ännu en elegisk ton
igenom det hela af hans lif, handlingar och skrifter, emedan denna alltför
luftiga, skugglika och dämoniska själsriktning dock aldrig kunde skaffa
full mättnad åt hjertats saknad, alltid längtande efter hvila och suckande
efter lyckan att kunna fängslas inom mensklighetens vanliga gränsor. Det
vore dåraktigt att undersöka (som dock så många bland hans vänner,
åhörare OCh läsare gjort) t hvilken hans egen personliga grundcharakter väl
vore, eller i hvilken af de poetiska gestalter, dem han i sina skrifter
framställer, hans egen individualitet tydligast framträdde; han vore, allt
efter som man betraktade saken, alla charakterer och ingen; det enda
han kunde kalla sitt egentliga Jag deruti, vore just den elegiska klangen,
som genomljudade alla hans lifsyttringar, den än mer, än mindre
vemodigt framträdande brånaden att befrias från bördan af den jordiska
tillvarelsen, och som en, tid och rymd med oändlig hastighet
genomträngande, stråle strömma in i Guds eviga urljus tillbaka. - Troubadouren,
som oaktadt sin vördnad för allt detta omfång och styrka i tanka och
fantasi, dock finner en sådan passions- och intresse-lös dämonisk lefnad
vara något hemsk och ödslig, frågar, om detta vore en poetisk konstnärs
högsta bildningsgrad? - Deolätus svarar, att det gifves visserligen en
högre, på hvilken han, om Gud så länge förlänar honom lifvet, hoppas
med Troubadouren engång sammanträffa; för öfrigt hade han nu blott
talat om sig sjelf och gången af sin egen lifsutveckling och bildning, men
vore så långt från att framställa den såsom allmängiltig för skalder och
konstnärer i allmänhet, att han tvertom önskade innerligt, att
Troubadouren måtte genom en helt annan väg, än den han sjelf gått, med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
