Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
279
sällskaplighet, vexelverksamhet ocli glädje. Deii inre tomhet och
svårmodighet, det äckel vid sin tillvarelse som härigenom åter uppstår, bringar
menniskan ofta till en sådan grad af förtviflan, att alla den lägre sinnliga naturens
furier, de djuriska begär, genom hvilka man erfar sitt band ined
materien, och hvilka man inbillade sig att längesedan hafva kufvat, rusa fram
ur sina grottor och vilja bryta beherrskarens stängsel, tillhväsande honom
att ingenting i verlden är sannt och ingenting är verkligt, utan allt dröm
och skummande fragga, samt att de endast, om han vill, veta medlen att
släcka den förtärande branden och kyla brånaden efter en sällhet, som
dåraktigt sökes annorstädes än i erinringen att man tillhör jorden, och i
tygellösa offer till det kroppsligas vällust. Väl studsar hvarje ädlare ande
från denna brant åter rysande tillbaka och inser, att det sanna
väsendtliga är att söka icke i natten, utan i ljuset, det verkliga sälla icke i
helvetet, utan i himlen; men så länge man icke är säker för återfall, så
länge ännu allehanda vilda lynnen drifva en omkring i storm och lidelse,
så länge man Utvärtes är passionslös och dock invärtes oupphörligen
passionerad, så länge är det naturligt, att icke mycket lyckas af det goda
man företager sig, och att Gud till ens handlingar sällan meddelar den
välsignelse som utvecklar deras sädeskorn till frukt och skörd, emedan
vanligtvis antingen sådden blifvit gjord förvändt eller ock sjelfva kornen,
trots den vackraste yta, varit invärtes skämda och ofruktsamma. -
Troubadouren anmärker, att han dock bör finna en rik källa till tröst deri,
att dock redan i sin lefnad, som ännu icke hunnit sin middagshöjd, hafva
uträttat så mycket godt som icke misslyckats - och att kanske äfven
de bemödanden, som han anser ha slagit felt, skola vid hans lefnads
afton framstå för hans blick som tuseufaldigt fruktbärande bedrifter. -
Deolätus: Kanske! - Dock många bära redan frukt, och den är mera
Ondt än Godt. Tro mig, jag talar af erfarenhet. Det vore en falsk
blygsamhet, om jag ville neka, att jag t. ex. velat åstadkomma mycket
godt och ur denna synpunkt redligt sträfvat för mitt fädernesland, som
jag älskar med en kärlek, liksom vore det på engång min mor, min brud,
min maka och min ära; att såväl annorstädes i verlden, som isynnerhet
der, jag sökt dels väcka, dels sammanknyta alla högsintare, ädlare andar
till ett gemensamt ljusförbund för sanning, renhet, helighet i lefnad, i
vishet och i sång: och så har jag strött omkring mig många tändande
gnistor, af hvilka ej alla slocknat, särdeles de som blifvit .uppfattade af
yngre själar. Men likaså öfvertygad är jag, att dels med, dels utan skuld
i allmänhet ha stiftat mer förvillelse än klarhet, mera hat än kärlek,
mera söndring än förening; att ej blott sjelf ha genomgått en million af
irringar, utan ock att ha störtat andra deruti, som icke äga den kraft
som jag att omsider genomtränga till utgången af labyrinten. Hvem vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
