- Project Runeberg -  Familjen H /
15

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Förra avdelningen - Ankomst. — Te. — Porträtt. - Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utseende? Som folkets är mest, ehuru kanske mesta folket
skulle bli ganska stötta av att hon tror sig ha någon
likhet med dem. Hennes namn? — Å! allra ödmjukaste
tjänarinna.

                                                 Christina Beata Vardagslag.

Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.



Jag har nämnt att det var en glad anledning som
föranledde min resa till huvudstaden, och skall bäst
redogöra för dess beskaffenhet därigenom, att jag för mina
läsarinnors ögon framlägger ett brev, som jag för kort
tid sedan i min enslighet på landet erhöll från Julie H.

         Min bästa Beata!

Lägg fort bort din eviga stickstrumpa, då du får se
dessa rader, putsa ditt långvekta ljus (det är ju om
aftonen posten kommer till R.?). Stäng din dörr, så att
du utan fruktan att bli störd kan sitta ned i ro och
maklighet i din soffa och med tillbörlig uppmärksamhet
läsa de stora märkvärdiga nyheter, jag har att
förkunna dig. Jag ser härifrån huru gruvligt nyfiken du
är — huru du spänner ut ögonen — och nu skall jag
berätta dig... en saga!

Det var en gång en man, som icke var kung eller
prins, men som hade förtjänat att vara det. Han hade
en dotter, och fastän ödet ej låtit henne födas prinsessa,
samlades ett halvt tjog nådiga feer omkring den lillas
vagga, endast av pur aktning och bevågenhet för hennes
far. De skänkte henne skönhet, vett, behag, talanger,
ädelt hjärta, gott lynne, tålamod, allt, med ett ord,
som kan göra en kvinna behaglig, och för att råga måttet
av lyckliga gåvor trädde slutligen feen Prudentia
fram, sägande i långt uttöjda ord: »För hennes timliga
och eviga välfärds skull skall hon vara ytterst försiktig,
betänklig, ja, även kinkig uti valet av en make!»
— »Väl sagt! visliga sagt!» utropade alla frufeerna under
djupa suckar.

Den rikt begåvade uppväxte, blev så älskvärd som
man med skäl kunde vänta det, och snart knackade
friare både bittida och sent på dagen, med suckar och
böner, vid hennes hjärtas dörr. Men ack, för de flesta
blev den orubbligt stängd, och om hon ett ögonblick för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free