- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sov ej ännu, då Emilia och Julie sakta smögo
sig in i deras rum, som låg bredvid mitt. Dörren
emellan stod öppen, och jag hörde de båda systrarnas
halvhöga konversation. Julie sade med någon förtrytelse:
»Du gäspar, du suckar, och likväl kommer Algernon i
morgon! Emilia, du har ej mera känsla än en
pappask!»
Emilia. Huru vet du om det icke är i sympati med
Algernon, som kanske just nu gör alldeles detsamma?
Julie. Det gör han icke, det är jag viss på. Snarare
tror jag, att han knappast vet på vilken fot han skall
stå, av bara otålig glädje att få se dig så snart.
Emilia. Dömer du det av hans sista brev?
Julie. Det var ju skrivet så i hast. Man är ej alltid
lika väl disponerad att skriva, kanske hade han stark
huvudvärk... eller stark snuva... eller en förkylning.
Emilia. Allt vad du behagar, men intet kan ursäkta
det kalla meningslösa slutet av brevet.
Julie. Jag försäkrar dig, Emilia, att där står »med
den ömmaste tillgivenhet».
Emilia. Och jag är viss på att där står helt torrt och
kallt: »med aktning och tillgivenhet framhärdar».
Alldeles så, som man till en likgiltig person skriver, med
estime tecknar o. s. v., ty den futtiga aktningen skall
alltid skyldra, där andra varmare känslor saknas. Var
är min nattmössa? — ah se där. Hå hå! hå hå! Du,
Julie, ser allting rosenfärgat!
Julie. Jag ser att en älskare får akta sig att tala om
aktning... Men jag är viss på att Algernon ej skrivit
det förskräckliga ordet, utan begagnat ett varmare,
innerligare. Söta Emilia, hämta hit brevet. Du skall få
se, att du gjort honom orätt.
Emilia. För att göra dig till viljes, skall jag taga
hit brevet. Vi skola få se att jag har rätt!
Julie. Och vi skola få se att jag har rätt!
Emilia hämtade brevet. Båda systrarna närmade sig
till ljuset därmed. Julie ville putsa ljuset, och, vare sig
av våda eller vilja, släckte ut det. Allt förblev en stund
likaså tyst som mörkt, till dess Emilias hjärtliga skratt
lät höra sig. Julie instämde, och jag kunde ej hålla mig
ifrån att göra trio med dem. Under letande och
ramlande mellan stolar och bord, funno systrarna äntligen
sina sängar och ropade skrattande till mig »godnatt,
godnatt!»
Dagen efter min ankomst var i huset en så kallad
stökdag, en dag, som då och då inträffar i alla väl
ordnade hus och som kan liknas vid en ovädersdag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
