- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allena är stark och uthärdande? Han kan ha fattat för
mig blott ett tycke — och detta är en svag, lätt bristande
tråd! Jag har även tänkt (och det har ofta innerligen
grämt mig), att kanske min förmögenhet, eller den jag
en dag anses kunna få, har inverkat...»
»Nej, nu går det för långt!» sade jag. »Du ser spöken
på ljusa dagen. Huru kan du ens fatta sådana
misstankar? Du har ju känt honom...»
»Blott i två års tid», avbröt Emilia, »och nästan ifrån
första stunden av vår bekantskap gjorde han mig sin
kur och visade mig naturligtvis blott sin älskvärda
sida... Och vem kan väl se in i männens hjärtan? Se,
Beata, jag kan ej säga, att jag känner den man, med
vilken jag skall förena mitt öde. Och huru skulle jag väl
kunnat lära känna honom? Då man allenast ser varann
i det städade, bildade sällskapslivet, uti vilket nästan
aldrig karaktärerna ha tillfälle att utveckla sig, lär man
känna av varann endast det yttre och det ytliga. En
person kan vara ondsint, girig, böjd för elakt och knarrigt
lynne, och vad som är värre än allt detta, kan vara
en människa utan all religion, och likväl kan man i
sällskapskretsarna se honom i flera års tid, utan att ana
det minsta av allt detta; i synnerhet får den minst veta
något därom, som är det föremål, vilket denna person
söker behaga.»
Jag visste ej rätt vad jag skulle säga; jag tyckte att
denna beskrivning var sann, och Emilias fruktan ej
ogrundad. Hon fortfor: »Ja, om man hade känt och sett
varann i tio års tid, om i synnerhet man hade rest
tillsammans — ty på resor är man ej så på sin vakt och
visar merendels sin naturliga karaktär och sitt lynne
då kunde man något så när veta var man vore hemma!»
»Denna metod», sade jag, »torde vara nog långsam
och nog besvärlig, ehuru förträfflig den må befinnas
och kunde på sin höjd passa för älskare under
korstågens tid. I våra dagar promenerar man på Drottninggatan
och reser som längst fram till norrtull. Mer kan
man ej begära. Under denna vandring ser man världen,
blir sedd av den, man hälsas och hälsar, man talar, man
skämtar och skrattar och finner varann så hyggliga,
att man efter den lilla resans slut ej känner någon
tvekan att tillsammans företaga den stora resan genom
livet. Men för att nu tala allvarsamt: har du aldrig
talat öppet med Algernon över de ämnen, uti vilka du
anser så viktigt att känna hans tänkesätt?»
»Jo, flera gånger», svarade Emilia, »i synnerhet sedan
vi blivit förlovade, och jag har alltid funnit eller trott
mig finna hos honom de tänkesätt och känslor som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
