- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försummelse, vilken så lätt kunnat föranleda en stor olycka,
stegrade hans hetta, som likväl gjorde sig luft blott
genom en enda örfil, väl förtjänt av den, åt vilken den
gavs. Det är för mycket begärt av en ung man, att han
skall bibehålla sig fullkomligt kall och lugn, då tätt på
varandra följande ledsamheter bringa sinnet i jäsning.
Det är nog, då man under sin hetta förblir så mänsklig
och god, som vi nyss sågo Algernon vara mot gumman.
Jag tror för övrigt, Emilia, att om du, i stället för att
uppreta Algernons sinne genom nycker och avighet —
förlåt mig de två vackra orden - ville för det goda
bruka det stora välde, som vi alla se att du har över
honom, så skulle du aldrig få se honom ondsint och
rasande, som du kallar det.»
Jag var mycket nöjd med mitt lilla tal, sedan jag
slutat det, och tänkte att det skulle göra en underbart
kraftig verkan, men Emilia teg och såg olycklig ut.
Algernon återkom ej till middagen.
Kornett Karl berättade på eftermiddagen, att han
hört av en kamrat, det en duell ägt rum på förmiddagen
samma dag. En av duellanterna var Algernons
bäste vän och hade anlitat honom såsom sekundant.
Han hade gjort det genom en biljett (sade kornetten
mycket uttryckligt), som avlämnades här i huset, där
Algernon då befann sig, i går afton klockan 9 och 45
minuter. Algernon hade gjort allt möjligt för att hindra
duellen, men förgäves. Parterna möttes, och Algernons
vän sårade farligt sin motståndare. Närmare
detaljer kände kornetten icke.
Nu var allt förklarat och Algernons bild stod ljus
för Emilia.
Algernon kom mot aftonen; han var alldeles lugn,
men allvarsam, och gick ej som vanligt att sätta sig
bredvid sin fästmö. Emilia var ej glad, tycktes frukta
att göra det första steget till försoning och visade dock
genom många små uppmärksamheter för Algernon,
huru mycket hon önskade att blidka honom. Hon bjöd
honom själv te, frågade om han fann det nog sött, om
hon fick slå i en kopp till m. m. Algernon förblev kall
emot henne, tycktes ofta falla i djupa tankar och glömma
var han var. Emilia drog sig sårad tillbaka, blev ganska
nedslagen, satte sig på något avstånd att sy och såg på
länge ej upp från sitt arbete.
Kornett Karl sade till Helena och mig: »Det här går
just ej särdeles bra, men vad i all världen skall man
göra för att få det bättre? Jag kan ej nu åter komma
fram med Napoleon och Karl XII, jag höll mig ju
framme med dem i förmiddags, och det lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
