- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonen helt uttröttad, med fickorna fulla av ogrä... av
örter, vill jag säga. Han talade mycket om botanikens
intresse, värde och nytta, visade Julie oupphörligt
skillnaden mellan en pentandrist, en octandrist, m. m. I
synnerhet var han begiven på att finna Linnæa borealis,
som han hört sägas skulle växa i trakten, men ännu ej
kunnat upptäcka. Den gick han nu och sökte både
bittida och sent.
»Det är förunderligt med Karl», sade Julie, »när han
kommer hem från sina botaniska promenader, är han
antingen så glad, att han tar alla människor i famn,
eller ser han så ond ut, som vore han färdig att bitas.»
»Han är befängd med sin botanik», sade översten.
Helena smålog och ruskade på huvudet — och så
gjorde jag — och så gör du säkert även, min unga
läsarinna. Jag gissar att du gissar att han... men tyst, tyst
så länge... låt oss ej förråda hemligheten, den kommer
väl i sinom tid i ljuset. Emellertid fara vi i stora
familjevagnen på
Visiter,
översten, hennes nåd, Julie, kornetten och jag. Hennes
nåd, som ibland hade idéer, vilka tycktes hava fallit ned
från månen, hade nyligen hittat på, att jag började bliva
melankolisk, vilket hon trodde härröra därifrån, att jag
grubblade över Uppenbarelseboken, emedan hon ett par
gånger funnit mig med bibeln i handen, uppslagen vid
dess sista sida, där det nya Jerusalems tillkommelse
beskrives. Nu var hennes nåd för ingenting så rädd som
för grubblandet i böcker, hon trodde halvt att mitt
förstånd var i fara, och för att förströ mig och låta mig
litet grand komma från »sådant där», ville hon nödvändigt
att jag skulle vara henne följaktig på visiter, som
skulle göras i grannskapet.
Vi foro åstad en vacker eftermiddag, alla vid gott
lynne.
Vi drucko kaffe hos fru Mellander, vilken jämte sin
man (sin hustrus bihang) arrenderat ett litet ställe av
översten. Fru Mellander var förfärligt ful, koppärrig
och hade skäggbeväxt haka, satte näsan ganska högt i
vädret över sin tysta, hennes värde och välde djupt
erkännande man, och talade om belevenhet och moral
dagen i ända för sina tvenne vackra, något sjåpiga
döttrar, vilka kornetten liknade vid slokbjörkar. För övrigt
var hon snygg, tarvlig och huslig, höll god ordning på
sitt hushåll, sin man, sina döttrar, en piga och tre kattor
— och trodde sig därför ha ett ypperligt
ministerhuvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
