- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sig ut genom vagnsfönstret och höll huvudet stilla,
vänt i en och samma riktning.
»Vad ser du efter, mitt barn?» frågade översten.
»Efter ljuset, pappa... det tindrar så skönt i natten!»
*
Dagen därpå skulle även ett par besök i grannskapet
göras, men nu kunde kornetten alldeles omöjligt vara
oss följaktig på dessa. Han hade fått spaning om att
Linnæa borealis skulle finnas i en skogstrakt öster ut
en halv mil ifrån Thorsborg, och för att övertyga sig
därom måste han nödvändigt lämna oss redan före
middagen.
»Jag begriper ej», sade Julie, »vad Karl lever utav
vissa dagar. Han tar aldrig, huru mycket jag än ber
honom, någon mat med sig, då han gör sina botaniska
pilgrimsfärder. Också tycker jag att han blivit bra
mager.»
»Nu löper han igen till skogs!» sade översten, då han
såg sin son med stora steg gå över gården, »jag fruktar
att hans Linnæa borealis gör honom yr i huvudet.»
Våra besök denna dagen hade mindre framgång. Hos
L:s på Vik hade barnen mässlingen, och för små paltarnas
skull körde vi, vid denna underrättelse, därifrån i
fullt fyrsprång.
På M. var grevinnan ej hemma. I ett litet lusthus i
trädgården sjöngo hennes kanariefåglar hungrande i
granna burar och tycktes, med ömsom klagande, ömsom
glatt drillande toner, både med lock och pock vilja
påkalla uppmärksamhet för deras behov.
Hennes nåd gav dem gryn, vatten, socker, fågelgräs
och tusende smeknamn.
»Med allt det här», anmärkte översten, »lära vi ej få
oss en kopp te i afton!»
Att klockan mellan sex och sju om eftermiddagen ej
få te, var för översten en verklig mistning, och hennes
nåd, som visste det, satt med bekymrad och ängslig min
i vagnen, under det vi anträdde vår återresa hem,
vilken väl torde räcka över halvannan timme. För att få,
som han trodde genare, körde kusken en ny väg, som
även gav oss nya trakter att beskåda. Man stannade på
ett vilt och skogbeväxt ställe, för att låta hästarna
pusta. Till höger och på något avstånd från vägen sågo
vi över trädtopparna höja sig en lätt rökpelare, som ett
sakta vinddrag förde åt vår sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/familjen/0080.html
