- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fattiga!» utropade hennes nåd, »och så klädda...
sådana spetsar!»
Kornetten rodnade och sade blott: »De äro alltid
mycket väl klädda.»
»Men vem i all världen var den onda herrn?» ropade
Julie.
»Herrn i huset», svarade kornetten, »han tyckes ha
ett olyckligt och retligt lynne... jag känner för övrigt ej
denna familj...»
Översten såg skarpt på sin son, som blev synbart
förlägen.
Det blev tyst i vagnen. Hennes nåd ruskade på
huvudet, såsom till ackompanjemang av egna tankar.
En gång avbröt översten tystnaden, i det han godhetsfullt
leende sade: »Jag har ännu hennes kling kling i
mina öron!»
»Kling kling?» upprepade kornetten rodnande.
»Jaha!» svarade torrt översten, och det blev åter tyst.
Julie hade väl sitt hjärta och sina ögon fulla med
livliga ord över de båda sköna utländskorna, men hon
visste ej rätt på vad grund hon stod, i anseende till sin
brors bekantskap med dem, och vågade dessutom sällan
i sin fars närvaro ge sin förtjusning luft, av fruktan
för hans sarkastiska min, för vilken hon hade en
panisk förskräckelse.
»Det är besynnerligt», sade åter översten, »att man
just i denna skogstrakt, öster ut från Thorsborg, skall
finna den sällsynta Linnæa bo...»
»Tror pappa ej», avbröt hastigt kornetten, »att jag
får dra upp fönstret... eller kanske pappa just nu ej
borde tala... så mycket... den kalla dimman strömmar
in...»
»Tack för din omsorg, min son — det har ingen fara
med mig. Jag fruktar mera för dig... att du ådrar
dig någon sjukdom på dina botaniska promenader, att
du förkyler dig... får frossan...»
»Frossan!» sade kornetten skrattande, men tillika
rodnande, »snarare kunde det vara fråga om någon
feber...»
»Jag vill vara din doktor», sade översten, »och som
jag redan ser betänkliga sjukdomssymtomer, förordnar
jag dig...»
»Tackar allra ödmjukast, min bästa pappa! Men
ännu har det alldeles ingen fara — det försäkrar jag.
Dessutom har jag mycken... respekt för medikament.
Ööversten teg. Hennes nåd suckade. Julie plirade
skälmaktigt på mig. Vagnen stannade, vi voro framme.
Det var redan ganska sent på aftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
