- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pilgrimer, och bärande inom ett fridfullt bröst en
livande tro, ett helgande hopp, ha allenast mina
medvarelsers olyckor, lidanden och förtvivlan varit de moln,
som stundom bortskymt min sköna sol och mitt livs
glädje, som någon gång låtit mig se upp mot höjden
med ett smärtfullt »varför?»
Men länge dröjde ej svaret, då det med bönens innerliga
röst påkallades. Lugnande vindar fläktade fram
genom min upprörda själ viskande:
»Molnen flykta, solen blir kvar. Människornas brott,
smärtor och förvillelser kunna ej fördunkla Skaparens
godhet. Vi se blott en liten del. Människorna dö —
förvandlas. Gud är oföränderlig.»
Fåfängt är det att vi tvivla, att vi knota, att vi oroa
oss. Alla livets irrgångar hava dock en utgångspunkt.
I den stund mörkret synes oss djupast, äro vi kanske
närmast att komma till ljuset. Efter midnattstimmen
slår ju morgontimmen, och vore det även dödsklockan,
som bebådade oss frälsningens stund, vad kunna vi
väl säga oss mera trösterikt, då det i livets labyrint
förefaller oss trångt och mörkt, än: »Det skall öppnas
en dörr och vi skola komma ut — i ljuset.» Må än det
synas oss aldrig så trångt, så stängt, vi veta det, en dörr
skall öppnas för oss!» Nåväl då, låt oss vänta, låt oss
hoppas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>