Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. Jakob Cederström och revolutionen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 JAKOB CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809.
tant på 1840 och 50-talet var August v.
Hartmans-dorff. Det skulle föra oss för långt från ämnet att
här inlåta oss på Cederströms långa och hedrande
riksdagsbana, som med tiden gick alltmera åt höger.
I ekonomiska frågor var han dock en ifrig
framstegsman.
Hans Järta och Jakob Cederström. som möttes
vid statshvälfningsplanerna 1809, följdes sålunda åt
på äldre dagar i gemensamt hat mot »liberalismens
styggelser». Men likväl trädde i det offentliga lifvets
brytningar äfven skillnaden mellan de båda männen
från 1809 i dagen: Järta, framför allt mannen af
pennan, älskade icke den öppna fejden, medan det
ceder-strömska krigarblodet stundom äfven i fredstid
svallade öfver.
Början af det stora krigs- och olycksåret 1808
fann Jakob Cederström på ett besök i Finland. Han
bevittnade Björneborgs regementes mönstring, sedan
underrättelse ingått, att den ryska invasionen var nära
förestående. »Icke en enda man», säger han, »icke en
officer syntes bestört öfver underrättelsen, alla
förklarade sig villiga att mota fienden.» Ännu på gamla
dagar uttalade han den åsikt, att det ryska
eröfrings-tåget kunnat hejdas, »om konungen genast skyndat
till Finland och, stödd på nationens offervillighet och
hänförelse, vågat möta faran».
Att själf få deltaga i den ryska fejden var nu
målet för den unge gardeslöjtnantens ifriga
önskningar. Utsikt därtill erbjöd sig genom det anbud, som
gjordes honom af general Aminoff att få befälet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
