Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. Jakob Cederström och revolutionen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 JAKOB CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809.
diplomaten i fransk tjänst Otto hade båda
samstämmigt underrättat, att Finlands öde vore besegladt
genom öfverenskommelse mellan Alexander och
Napoleon. Södra delen af Sverige skulle vid styckningen
tillfalla Danmark. Armfelt gjorde ingen hemlighet af
dessa bref. I afskrift eller original kommo de i
Ceder-ströms händer, och han drog försorg om att dessa
hotande underrättelser utspriddes åt alla håll bland
fosterlandets försvarare.
Ej blott officerare utan äfven andra missnöjda,
som ägde en politisk bana bakom sig, drogos in i
den cederströmska kretsen. »Jag hade», berättar han,
»helt naturligen satt mig i beröring med de män.
som vid 1800 års riksdag i Norrköping dels afsagt
sig adelskapet, dels ock inskränkt sig till en skarp
opposition mot de lagliga formernas åsidosättande.
Genom min nära frände Claes Claesson (förut
Ceder-ström) blefvo de bland dem, som bodde i Stockholm
eller i grannskapet, anmodade att komma till mig.
Därigenom blef jag bekant med Hans Järta, A. F.
Skjöldebrand och David Schulz (förut Schulzenheim),
genom Karl Anckarsvärd sedermera med Georg
Adler-sparre.» *
* J. L. v. Greiff, som den 13 mars på ett så afgörande sätt
fullbordade Adlercreutz’ verk, har ock någon gång besökt denna
klubb, hvars medelpunkt, Jakob Cederström, var hans släkting,
men hvars syften han sade sig ogilla. Han yttrar om bröderna
Cederström: »Att hos dem höllos sammankomster af ganska
misstänkt natur, äfvensom att deras våning var eklärerad nästan hvarje
natt, var i Stockholm alldeles ingen hemlighet. Cederströms egen
betjänt var anställd i polisens tjänst.» »Jag visste, att han var det»,
berättar Cederström själf i en anteckning, »men behöll honom,
emedan han var dum och hela hans åliggande för den kungl.
polisen bestod i att upprätta förteckning öfver dem, som dagligen
besökte mig, hvilket var mig mer än likgiltigt, helst min dörr, då
jag var hemma, aldrig var låst natt och dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
