- Project Runeberg -  Från farfarsfars och farfars tid /
207

(1900) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folktribun och en frihetsskald från 1840.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN FOLKTRIBUN OCH EN FRIHETSSKALD FRÅN 184O. 207

neslandet. Af stämmor till hans pris hörde vi här om
dagen en, hvilken fann återklang i allas bröst, hvilka
densamma förnummo. På en af soiréerna i härvarande
studentförening. . . uppträdde nämligen en ung man
af redan kända lofvande skaldeanlag med en hälsning
till folkrepresentanten Hans Jansson.» Därpå följer
ett referat af styckets innehåll och dess slutstrofer
jämte tillkännagifvande, att poemet komme att
sär-skildt utgifvas.

Den unge mannen med de »lofvande
skaldeanlagen» var Carl Vilhelm August Strandberg, då en
tjugutvåårig student, sedan två år akademisk
medborgare i Lund. Det var i »Lunds Veckoblad», som
alstren af hans skaldegåfva först sett dagen. Där
hade man af signaturen »Talis Qvalis» läst
naturskildringar och stämningsbilder, såsom »Fantasi på
Lundagård pingstnatten» eller »En septemberkväll på
Helgonabacken», men också politisk lyrik efter tyska
förebilder. Kvädena voro ungdomliga och omogna,
ofta dystra, öfverlastade till uttrycket, deklamatoriska
och oklara, och de förlorade sig gärna i
allmännelig-heter. Men omisskänneligt röjdes i dessa försök en
genius af högre ordning, en dristigt flygande fantasi
samt en sällsynt uttryckets kraft och ursprunglighet,
äfven där främmande inflytande var tydligt. Det
var en ung atlet, som öfvade sig att utdela hugg
med ett väldigt slagsvärd, och äfven när han, såsom
ej sällan skedde, högg i luften, förstod man, att han
en gång skulle komma att föra sitt vapen med säker
och stadig hand.

Han sjöng »Ord och inga visor. Till mina
kamrater», och där fälldes hotande ord om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farfars/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free