- Project Runeberg -  Från farfarsfars och farfars tid /
310

(1900) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308 ÖSTRABO.

hoppas jag väl, att det ändå går som jag vill, men
för att vinna ett sådant ändamål måste jag också
arbeta mer än de flesta. Men det är min skyldighet,
och om jag ingenting kan uträtta, vill jag åtminstone
ej ha något att förebrå mig.»

Äfven vid riksdagen 1828-29 häfdade Tegnér
inom prästeståndet sin ställning såsom en af
framåtskridandets män och tog från början bestämdt afstånd
från det högvördiga ståndets ledande män, för så
vidt de af honom ansågos »ifra för obskurantism»
eller »tillhöra hofpartiet». Han ville här, liksom förr
i den litterära fejden mellan akademister och
fosfo-rister, intaga en själfständig ställning. Från början
fann han dock spänningen stark mellan regering och
representation, hvilket vållade honom lifliga bekymmer.
»Jag önskar uppriktigt landets väl, både regeringens
och folkets, och det skär mig i hjärtat, när jag ser,
huru falskhet, ensidighet och oförstånd förfuska allt.
Äfven kostar det på mig, när jag är tvungen att tala
emot mina vänner», skref han till sin hustru. Han
ansåg regeringens anspråk öfverdrifna, i prästeståndet
väcktes endast »småaktiga och egennyttiga frågor»;
riksdagsförhandlingarnas långsamma gång fann han
odräglig. »Det dumma, odrägliga pratet lägger oss
hvarje dag på sträckbänken. Om icke kläppen tages
ur de ljudande riksdagsklockorna, så blir här aldrig
tyst», heter det längre fram. Och särskildt tillskref
han »de båda bondestånden, det adlade och det
oadlade», att riksdagen omåttligt förlängdes.

Själf hörde han icke till de oftast ljudande
»riksdagsklockorna». Visserligen hade han, enligt
prästeståndets protokoll, ordet 89 gånger denna riksdag,
men hans anföranden voro vanligen korta inlägg i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farfars/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free