Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRABO. 319
Egendomligt nog är, att minnet af
lundaprofessorn Anders Lidbecks dödsbädd äfven är att
anteckna från Tegnérs vistelse vid riksdagen 1829.
Professor Anders Lidbeck var hans ungdomslärare och
förste beskyddare vid universitetet, »den man», säger
han, som
»tog mig i faderlig vård och lärde mig skalan till sången.»
Han vistades såsom riksdagsman för Lunds
universitet i Stockholm och dog där i maj 1829.
Omständigheterna vid hans bortgång voro sorgliga. Flan
bodde ensam i en osund bostad. Hans hustru och
dotter, som bodde i närheten, voro af sjukdom
hindrade att närvara vid hans dödsbädd. Ingen anade,
att den gamles dagar så snart voro räknade. »Stackars
Lidbeck», skref Tegnér till sin hustru. »Han dog likaså
enslig som han lefvat. Mig har han visat många
tjänster, mycken oegennyttig vänskap. Hade jag kunnat
föreställa mig hans fara, sannerligen jag skulle uppfyllt
hustruns och dotterns plats bredvid hans öfvergifna
dödssäng. Frid öfver hans stoft!» Vid
magisterpro-motionen i Lund samma år ägnade han Lidbecks
minne en vacker hyllning:
»Ryktet må glömma hans namn, men jag tackar den glömde i
grafven,
ack, i en främmande graf, ty han dog i befolkade öknen.»
Det brokiga hufvudstadslifvet hade, såsom vi se,
sina omskiftelser: lustbarheterna för stunden bröto sig
mot påminnelserna om förgängelsen. För skaldens
känsliga sinne voro de senare alltid djupt gripande.
Ännu vid en tredje dödsbädd under denna
stockholmsperiod fick han sörja. Det var vid en ädelboren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
