- Project Runeberg -  Från farfarsfars och farfars tid /
338

(1900) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arma Disa, redan förut allas älskling, koncentrerar sig
allas deltagande, och hennes makes fara kom hans
förträffliga egenskaper och hans dugande kraft att
framträda i allt större tydlighet. Sjukdomen visade sig vara
en långsamt smygande nervfeber, som behöfde en tid
af flera månader för att bryta den starke mannens
krafter. Redan i midten af november hade sjukdomen
dock tagit en vändning, som lät befara det
värsta; och i slutet af det bedröfliga året 1834
hämtades Kuhlberg för sista gången till Östrabo för att
där, omgifven af den till julen samlade familjekretsen,
sluta sitt lif. Det skedde själfva nyårsdagen 1835.
Under hela den tid familjehemmet på Östrabo ännu
ägde bestånd, förblef nyårsdagen där framgent en
minnesdag af djupt sorglig innebörd.

Och slaget hade icke kommit ensamt. Något
mer än en månad förut hade skaldens moder i sitt
nittioförsta år aflidit, en förlust som djupt nedtryckt
hans förut bekymrade sinne. Och ytterligare några
månader förut gick man på Östrabo i sorgdräkt efter
makarne Carl och Göthilda Rappes yngsta dotter
Göthilda, ett litet fyra månaders gammalt barn, som
sällan haft någon hälsodag och som hennes morfader,
djupt upprörd öfver den under riksdagen i Stockholm
mottagna underrättelsen om hennes bortgång,
alltid nämnde »den stackars lilla martyren». Han skref
till sin hustru: »Det var ju eget, att flickan skulle
komma att begrafvas på vår förlofningsdag. Mänskliga
lifvet är fullt af dylika symboler, ehuru få akta
därpå. Lycklig är den, som dör så oskyldig och
glömmes så snart som hon! Ett barns dödssäng är
väl för åskådaren den plågsammaste, men också den
lärorikaste af alla.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farfars/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free