Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det finns ju öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
De-t år alltså inte möjligt att vara ensam
med sig själv!
Ingen avspärrning, inte ens den mest iso-
lerade celltillvaro, förslår. Så starka äro
de band, som binda oss till friheten, och så
stor är minnenas makt, att man aldrig blir
herre över valet av sitt sällskap. Har man
levat sig in med människor, och är man
uppfylld av vetande om dem, blir man
dem aldrig kvitt.
Ett ljud, en doft, och en människa, en mil-
jö, ett öde springer livs levande fram. Och
ofta är det inte miänniskor, som haft bety-
delse för mig, deras välfärd är likgiltigt för
■mig, men de tränga sig fram, våldsamt,
omöjliga att bortvisa.
Fiör verkliga människor kan man inte va-
ra hemma, tankegästerna är man tvungen
att ta emot. Odh tala med utan omsvep
och underförståelse.
Människorna bli som böcker för mig, jag
går igenom dem, bläddrar i dem, stryker
under, lär utantill. Då och då rycker jag
till, jag ser dem i ett annat ljus. Ting, som
voro oklara för mig, bli begripliga, det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
