- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
101

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väl uppe på höjden stannade jag, klev ur vagnen och
smög mig försiktigt tillbaka längs med häcken till byn,
för att se vad som skulle komma att hända Bill.

Halva befolkningen stod församlad och gestikulerade
mitt på bygatan, skränande endast så som fransmän kunna.
De undrade naturligtvis, vad det var för en åskvigg, som
stört deras lantliga ro.

Plötsligt nåddes deras öron av vrålet från Guinness’
öppna spjäll. Kvickt som tanken tömdes gatan, poliserna
försvunno in i sin station, och bönderna rusade in i
värdshuset och i sina stugor. — Ögonblicket därpå såg det ut
som om vartenda hus formligen spydde ut män med
cyklar. Dessa skyndade de sig att lägga ut tvärs över
vägen — en lång rad på 18—20 cyklar. Sedan satte de i
väg för att gömma sig som kaniner. Gatan blev öde och
tyst. En sekund senare sköt Bill om hörnet, såg cyklarna,
trampade ner varje tänkbar pedal i vagnen och lyckades
verkligen hejda sig med låsta hjul, omkring en fot från barrikaden.

Från vartenda hus utströmmade omedelbart poliser,
soldater, bönder och borgmästare, isynnerhet borgmästare,
och de djärvaste i skaran inbjödo Guinness med dånande
röst att genast stiga ur och bliva arresterad. Medan
detta pågick, staplade de övriga i full upphetsning upp alla
cyklarne mot hans motorhuv. Det hela verkade precis
som en scen ur någon komisk opera.

Guinness gjorde det enda, som var honom möjligt att
göra. Han låtsade som om han ej förstode ett dugg
franska, stirrade, som en gammal uggla, på den
gestikulerande borgmästaren och tog högtidligen fram en karta,
som han vek upp.

»Ou est la route å Strassbourg?» frågade han meden
fruktansvärd accent Hans orubbliga lugn blev tydligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free