Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII. 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lastades följaktligen den 2 mars ombord på »Berengaria».
Mitt sällskap utgjordes av Bill Guinness, vilken som den
sportsman han är, i sista ögonblicket slöt sig till mig,
Lord Rossmore och Mr. N. H. Freeman, provrumsingenjör
hos Dunlopbolaget.
Natten innan jag skulle resa till New York, ringde
Cunardlinjen upp mig för att meddela, att den inte hade
någon kran, som var tillräckligt stor, för att kunna lyfta
bilen ombord på ångaren. Detta ger en god föreställning
om vagnens enorma storlek.
Den var 8 1/2 meter lång, och dess vikt var nära 6
ton, inklusive packlåren. Slutligen måste ångbåtsbolaget
hyra Southern Railways pontonkran och bogserbåtar, för
att kunna få den ombord.
Allting redde emellertid upp sig. Vagnen fick sin plats
på »Berengarias» akterdäck, och trelitersvagnen, som vi
också togo med oss, låg säkert stuvad under däck. De
tjuguen lådorna reservdelar voro också undanstuvade.
Mekanikerna kommo ombord, och vi avreste onsdagen
den 2 mars.
Jag hade tänkt mig, att jag skulle få sex lugna dagar
på sjön för att vila upp mig, efter alla bekymmer och allt
besvär jag haft att på egen hand ordna alla förberedelser,
men så blev tyvärr inte fallet.
Vi hade ej varit på väg mer än tre dagar, då vi
erhöllo den sorgliga nyheten om J. G. Parry-Thomas’ död
under pågående världsrekordförsök vid Pendine Sands,
Carmarthenshire. Han var en nära och värderad vän,
och jag behöver väl inte säga, att hans död gick mig
djupt till sinnes. Det föreföll inte att vara något gott
omen för vårt eget förehavande.
Jag kunde inte få någon som helst upplysning om vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
