Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vädret, ridbanans mull icke uppsparkad
och gatans stenläggning ännu ej benzinsvärtad
af bilerna. Han lät blicken irra, drickande
ljuset öfver det välkända panoramat med
vattenspeglar och öar, Djurgårdens lummiga
grönska, Stadsgårdens klippvägg, båtar och
rökar, och midt emot Blasieholmens bekanta
fasader. Han såg länge på det nya hus, som
byggdes vid Stallgatan, och beundrade
fyndigheten i arkitektens förmedlande öfvergång till
den stora granitgrannen. Men det var något
annat, något gammalt och förgånget han
tänkte på. Där var det gubben Larsson lefvat
och regerat; Helge mindes som i går besöket
efter en högmässa med fadern hos
procentaren. Han såg den smala farstun och
visitkortet och klocksträngen på dörren, den
slam-siga unga flickan, som öppnade, och slutligen
Larsson själf med det elaka ansiktet och de
stickande ögonen. Han hade en vision af
nattrockens färg, kände rummets smutslukt,
hörde ockrarens hånfulla röst ropa ett namn:
Tilda! Och han mindes dödsnatten, de löjliga
anförvanternas tåg dit, ljusskenet som flacka-
3. — Fata Morgana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
