Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\vo meine Freunde wandeln geh’n,
\vo meine Toden aufersteh’n,
das Land, das meine Sprache spricht,
o, Land wo bist du?»
Ackompanjemanget utfyllde och därpå
sjöng den gripande stämman långsamt som i
början — mycket långsamt och med förtviflans
och resignationens allvar:
»Ich wandle still, bin wenig froh,
und immer fragt der Seufzer wo? immer wo?
1m Geisterhauch tönt’s mir zuriick:
Dort wo du nicht bist, dort ist das Gliick.»
De sista ackorderna klingade från pianot.
Rösten dröjde i de vibrerande tonerna, hörbar
i sin tystnad.
Helge satt orörlig. Stora tårar tillrade
utför hans kinder.
Emma, som på nytt kommit in för att
sluta skjutdörrarna till matsalsdukningen,
hade tyst åhört sången från hörnsalongen.
Hon smög ut på den lilla altanen och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
