- Project Runeberg -  Fata Morgana. En Stockholmsnovell /
118

(1911) [MARC] [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ritt och till sist hatade jag köttet och köttets
lust. Min erotik är borta som så mycket
annat. Jag tror ibland att jag aldrig kunnat
älska — på det högre planet. Icke ens ha
en vän. Ego, sa’ du. Ja och nej. Jag säger:
ensam. Det är icke roligt. Och vare sig du
tror mig eller ej, så hatar jag mitt eget själf.

Griff låg i aktern och rökte. Han stirrade
upp i det blå utan att svara. Helge började
vefva på signalluren hvilken stod på rufftaket.
En rad ohyggliga trumpetgurglingar hördes
och smällarna ekade från den svartgröna
skogsstranden midt emot. Men inga
motorbåtar funnos i närheten, som kunde komma
till undsättning och bogsera in dem. Bendel
tog ned flaggan och städade undan. — Vi
få hoppa i land och telefonera, afgjorde han.

De gingo ned till den nya bryggan under
ett stort villabygge. Flugor och mygg
dansade. Under ett träd låg en rödbrusig man
och sof med en butelj bredvid sig. Helge
tänkte på en berömd dikt, hvars slutrad ofta
citerats. Skalden själf hade nyligen jordats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fatamorgan/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free