Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga i lifvet. Griff slet sig till sist lös och
gick. De skakade hand i tamburen som två
dödsdömda och Bendel lofvade att icke gå ned
till centralen på morgonen, ja, icke ens gå
ut på balkongen. Det gjorde han ej heller.
När Hugo gått, satte han sig i en stol och
grät häftigt. Det gjorde ondt långt in i
bröstet, det var som om värken flöt ut ur
hjärtat och in i tårarna — som om det var
där, det bittra källsprånget upprann. Då han
sålunda grät öfver vännen, var det öfver sig
själf och sitt ändamålslösa lif, hans tårar
fälldes.
Och i två dagar hade han suttit inne,
icke ens gittande klä sig. I tofflor, nattskjorta
och en morgonkappa ströfvade han omkring
i rummen, grubblande och förbannande.
Redan midt på dagen hällde han upp visky, men
då det bjöd emot kunde han icke tvinga ned
den. Han svor öfver sin starka konstitution
som in i det sista rebellerade och han önskade
sig cyankalium. Då han blef trött lade han
sig att sofva, och sof och vaknade och
vankade kring på nytt, på ett sätt som till sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
