Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stolsryggen och strök med en knotig och hvit
hand öfver pannan. Därpå började han
långsamt draga på sig de svarta silkeshandskarna.
Helge stod tyst och stilla i tamburen. —
Han var alltså icke heller, han, den engelska
lagkarlen, så helt okänslig? Nej, nej. — Vi
äro nog allasammans så ungefär lika...
Solen hade flyttat sig snedare. Nu föll
den ända ut i hallen och belyste panelen i
oregelbundna snitt. 1 ett hörn bildade den
på den rödbetsade ytan liksom ett hjärta,
skuret i blodbok.
Tomt var det nog för öfrigt. Men solen
fortfor att lysa. Det var slutet på en underlig
dag.
Och Helge kallade, sakta och med
vördnad, halft vemodigt, på den gamla
gentlemannen :
— Herr Scullerton — bilen är här. Jag
är nu verkligt ledsen, att tiden är så kort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
