Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars resande: att ur naturen ha vi dock
kommit och i den gå vi också tillbaka.
Men frågetecknet stod alltjämt kvar.
Vid de mest oväntade punkter på sin
ensamma väg såg Bendel detta frågetecken resa
sig — som molnstod eller eldsflamma, allt
efter hjärnans tillfälliga kapacitet. Han kunde
gripa det, fasthålla, vrida och vända det, i
det han mindes allt han läst och hvad andra
och han själf tänkt om det. Eller han sköt
det åt sidan med en half frosskakning,
erinrande sig Yrsas skräcktanke om hjärnan,
som låg och tänkte sina sista frysande tankar
i den kalla grafjorden.
Egendomligt nog blefvo de resultatlösa
lösningssvaren små bryggor, som oupphörligt
förde öfver till nya dagar. Likt Faust kunde
han lyssna till Alma Maters tal till sonen,
och i sig själf söka de vaga lifstrådar, som
en gång bundit honom vid en moder, han
aldrig sett. Men likt Faust stod han så sedan
lika oviss och ovetande inför öfverflyttandet
eller sammanslagningen af dröm och
verklighet, af tro, sanning och det ovissa. Hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
