Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mera än det kan hålla: en jordisk strimma
ljus mot Drömlandet.
Lofvadt vare du, lilla fönster, som lyser
i natten för den utvalda, välsignadt vare
hemmets fönsterljus, när alla andra slockna!
Så tänker Helge Bendel, som går sin
aftonvandring på holmbron. Han ser öfver
till Söder och nickar åt den fjärran
dunstkvadraten, hvars skimmer blir rödt i
höstdimman.
Men vare sig månen stämplar sitt
silfversigill i viken eller töcknen falla; vare sig snö
och vinterstormar hvirfla eller aprils
narrhättebjällror speglas i de blå inslagen — så skall
han ödmjukt och tacksamt erkänna, hvad han
långsamt krupit till:
Lifvets enda fönster mot slutet och
förgängelsen — mot natten, som i sin spegel
håller stjärnornas drömland.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
