Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckte oro och medlidande, och dragen voro så troget återgifna
på papperet, att doktorn och frn von Horst ej kunde se sig
förnöjda på Marias lyckligt utförda arbete.
”Sannerligen, Maria”, sade mamma, hvilken dömde som
kännare i en konst, hvari hon fordom egt stor skicklighet, ”du
förtjenar beröm. Åt hvem år denna tafla?”
’ Ifall ej mamma har något deremot, har jag tänkt...
hon tvekade med fortsättningen.
”Nå, säg ut, kära barn! Jag gillar på förhand."
”Den är då er”, sade Maria och räckte den åt Klein, ”om
ni ej försmår den.”
”Ack, bästa fröken, ni gör mig härigenom oändligen
lycklig!” förklarade doktorn och emottog den kära gåfvan. ”Öka
blott ännu er godhet med att på morgondagens slädparti tillåta
mig köra för er, så kan jag säga att lyckan utvalt mig till
sin gunstling i afton!”
Maria såg med glad öfverraskning på sin mor.
”Det kan du visst lofva, mitt barn! Du behöfver nog
komma ut någon gång." Maria gjorde då en lätt böjning på
hufvudet, hvilket gällde som svar, och Klein tog afsked.
Ur lätt begripliga skäl talade ej mor och dotter ett ord
om det, som förefallit. Fru von Horst ansåg saken nu stå på
hvad man plägar kalla "rediga fötter." Ändamålet med
hennes forskning var vunnet, och trygg i hvad som oroat henne,
gick hon in i sin sängkammare, utan att vidare nämna om
saken............................................................i
Desto mer resonerade Klein. Det var hans vana att hålla
tankemonologer. Så snart han väl var hemkommen i sina
rum, afkastat rocken och tändt sin pipa, satte han sig
framför den nedbrända glödhögen och började sina stora
funderingar.
’*Nu kan det vara nog pröfvadtl Jag ville ej blifva
bedragen på min lefnads lycka, derföre har jag som en klok
man ej sprungit bort och friat till den första flicka, vid hvars
vackra ansigte hjertat börjat klappa litet fortare än vanligt.
Gud vare lof att jag icke gick till botten, då jag en gång som
hastigast fastnade i Julie St—hals nät! Nej, det var min
goda stjerna som förde Maria i min väg. Den hederlige
Faxen, hade han ej lemnat mig praktiken under sin frånvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
