Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klein skakade misstroget på hufvudet, alldeles förvirrad
af den oförutsedda nyheten. "Jag vågar ej yttra ett. ordl*
sade han tyst och bittert. ”Ni skall väl icke öfvertala henne
mot sin vilja?”
”Jag skall göra hvad min pligt bjuder och hemställer ät
Gud och hennes eget hjerta att afgöraf’ svarade hon upprörd.
Klein tryckte tacksamt hennes hand och skyndade bort.
För första gängen visade sig modern ej främmande för
dotterns känslor. Med innerlig och djup rörelse slöt hon det
älskade barnet i sin famn och Maria fann sig till och med
lycklig genom denna ljufva och ovana tröst. Hon aftorkade
sina tårar och försäkrade sin moderliga vän att hon ville vara
stark och göra sig värd hennes kärlek och godhet.
Hade fru von Horst nu varit nog klok att lemna dottern
en tid åt sina c gna tysta allvarliga betraktelser jemte den nya
njutningen af moderns ökade varma deltagande i hennes ödé,
skulle allt hafva gått bra; men hon, den kloka modern, ville
göra såsom många andra mödrar före henne, hon ville smida
medan jernet var varmt, utan att beräkna huruvida hon ej
genom sin ifver skadade den sak, hon tänkte befrämja, och framför
allt emedan hon vanligen ansåg sin egen öfvertygelse för
ofelbar, årnnde hon inverka på Maria i henne» nuvarande
sinnesstämning. Oekså begagnade hon sig af tillfället att framställa
Bil-lings tillbud jemte fördelarne deraf. Hon beskref dem med
lef-vande färger, nämde löftet att redan om tre dagar lemna
honom svar och slutligen den glädje, hon (Maria) genom sitt
bifall skulle förorsaka sin gamla mor, hvars värnlösa ålderdom,
liksom dotterns ungdom, behöfde en beskyddare.
Alla dessa framställningar gjorde på Maria samma intryck
som om hon skådat de skiftande bilderna i en laterna magika.
Hon svarade litet eller intet, hvarken ja eller nej, utan bad
blott att hon måtte få gå till hvila, emedan hennes hufvud
värkte så att hon knappast kunde hålla det uppe. Fru von
Horst, var nöjd: hon begärde ej mera. Det öfversteg hvad
hon vågat hoppas, att Maria ej gjort någon invändning, och
bon tyckte sig redan kunna anse saken såsom i det närmaste
a fgjord. Flickans verkliga tillstånd, hennes dolda smärta att
betvifla renheten af moderns deltagande i förening med det
slag, som träffat henne, huru allt detta skulle verka på henne,
det kunde modern icke fatta. Dennas hopp hvilade på
följande dagen. Men med den kom ingen förbättring. Maria var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
