Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samlingen var talrik och samtalen lifliga .... Men d& läsaren
omöjligt kan veta hvad man i den goda staden W— förstår med
ett lifligt samtal, torde ett litet profatycke deraf icke vara
o-välkommet.
Man föreställe sig fyra fönsterlufter i borgmästarens salong.
Under hvar och en finnas små uppslagna bord, omkring hvilka
sitta unga damer. Negligéer och bart hår visa ömsom de gifta
och ogifta gracerna. Bakom deras stolar stå i lutande
ställning unga, fina, ytterst putsade herrar. Vid doktorns inträde
hade en allmän tystnad uppstått, afbruten endast af skrapandet
med stolarne och klädningarnes frasande. Men allt kom genast
i sitt förra skick.
En intagande blondin vände sig till sin granne bakom
stolen, en smärt figur med ett broderadt jägarehorn på frackskörtet.
”Löjtnant M., vet ni ingenting nytt?"
"Jag har väntat på er uppmaning, min nådiga, för att
uppduka hvad dagen erbjuder."
"Ni är alltid gentil, löjtnant M.!*’ läspade blondinen och
tappade ett par maskor på sin knytning genom den angenäma
förvirring, hvaruti hon råkade vid den tanken att det blott
fordrades hennes vink för att förmå den unge krigsguden att tala,
han, som varit hela aftonen sluten som en gåta.
"Då jag i dag," återtog löjtnanten, ’ hade ett ärende att
uträtta på gästgifvareg&rden, såg jag en liten trupp lindansare
anlända, hvilka ärna visa sin skicklighet för den respektiva
allmänheten. Der ibland sällskapet varseblef jag, för att tala i
Österland et 8 språk, en af paradisets mest förtjusande houris.’*
"Jag gratulerar l” svarade bloudinen med ett högdraget
leende och tappade nu en hel rad maskor vid den ohyggliga
tanken att löjtnant M. kunde finna paradisfågeln skönare än
henne sjelf.
"Söta du," frågade en liten ung mycket oskyldig flicka,
hvilkens mamma aldrig tillät henne att läsa romaner, hvarföre
hon var okunnig i det nymoderna bildspråket, "säg mig hvad
det var som löjtnant M. sade att de hade med sig?"
Denna fråga ställdes till en liflig brunett, hvilken satt
bredvid henne.
"Hörde du ej? Det var en af paradisets mest förtjusande
houris.”
"Ack jo, det hörde jag väl, men jag vill veta hvad det
vill säga."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
