Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med att kasta en blick af förakt på den talande, hvarefter han
gick in uti ett sidorum för att helsa p& värden.
”Söta du, hvad var det?" frågade alla på en gång. Bra*
netten jemto de öfriga damerna lutade sig fram&t bordet, sä att
deras hufvuden bildade en enda stor klase. Herrarne på tå
lyssnade med framsträckta halsar, men uppfattade blott de
orden : ’Vanvett . . . Klein . . . Maria . . . gatan . . . spring .. •
skratt . . . kikna!” Derefter upplöstes klasen, och fruntimren
halfhviskade den lilla anekdoten till sina kavaljerer.
Emellertid gick det Klein icke mycket bättre i herrarnes
rum. Vid inträdet hörde han tvistas. blott i landthushållning
och politik. Men då han vände sig från sin värd, blef han
varse herr Billing, som stod i begrepp att taga plats vid ett
killebord.
"Åh, är det ni, herr doktor?" sade han leende. "Fägnar
mig att se er . . Troligen mådde ni ej väl i förmiddags?"
Klein fattade sig, ehuru allt tycktes hafva i afton
samman svurit sig mot honom ... "Jag erkänner villigt, herr
grosshandlare, att jag är skyldig er en ursäkt, den jag härmed
af-lågger, för min tankspriddhet; men jag ber er vara öfvertygad
att jag då var lika omedveten deraf som jag nu förundrar mig
öfver densamma. ’*
"Den saken är lätt ursäktad!" inföll herr Billing. ”Herrar
doktorer hafva ett särskilt privilegium att vara tankspridda, och
sanningen att säga, hade jag kanske ej gifvit akt derpå, om ej
fröken von Horst, som jag åtföljde på några afskedsvisiter, till
den grad blifvit smittad af er att hon icke var i stånd att
svara ett ord på hvad jag eller fru von Horst yttrade.* Derpå
satte sig Billing ganska likgiltigt till spelbordet. "Hm," tänkte
Waldemar, skall det vara verkligt lugn, så är han en lycklig
flegmatikus: är det tillkonstladt, är han i sanning en verldsman . . .
Men hvad var meningen med afskedsvisiter... Icke kan . .. Ah
nej, hvart skulle fru von Horst resa?"
Upptagen af detta ämne, hade han svårt att någorlunda
redigt svara på de frågor som man i olika ämnen ställde till
honom. Så fort som möjligt återgick han derföre till salongen,
ställde sig vid ett bord nära den soffa, der de äldre
fruntimren slagit sig ned, och betraktade eller låtsade betrakta några
gravyrer, hvilka lågo på detsamma. Utan afsigt fick han höra
fragmenter af ett samtal, som genast tog hans uppmärksamhet
i anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
