Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenting kunde, under närvarande förkällanden, vara
min-dre angenämt för Julie än en 8& lång tåte å tete med Klein.
Dessutom hade hon lofvat’ åka med baronen. För att undvika
bägge delarne, svarade hon, likväl icke utan en viss oro huru
Waldemar skulle upptaga det: nJag ärnar åka i vagnen —
man bevarar bättre sin paryr i ett täckt åkdon.”
"Som du vill!” sade Klein, Men ett lätt drag af missnöje
sväfvade öfver hans läppar.
Julie låtsade ej märka det.
"Jag hoppas likväl,” tillade han, "att du icke har något,
emot att jag tager min plata på kuskbocken?"
Härvid var intet att invända, Julie böjde hufvudet till
bifall så vänligt hon kunde samt yttrade: "Jag tror att Ka-
rolina åker med L vagnen* ty hon har afalagit ett par af
her-rarnes inbjudning."
"Hon reser icke med,” svarade Klein, ”efter hvad hon just
nu sade mig.”
”Hon vidhåller således sin envisa föresats,” återtog Julie
förtrytsamt, ”ehuru jag så mycket hedt henne. Finner du
detta vara rått besynnerligt af din syster?”
”Icke det ringaste, min goda Julie! Både jäg och
Karolina sörja för mycket ännu förlusten af en älsk&d fader för aft
efter tre å. fyra månader kunna, finna nöje i något slags uppsluppen
förströelse. Hon blir hemma af smak. Jag reser dit, emedan^
då jag fins på stället, det vore att försumma dig, om jag åt
någon annan öfverlexonade dessa små artigheter, som nu
uteslutande åro min rättighet att få visa.”
”Du är verkligen alltför god, Waldemar 1” svarade Julie
småleende. ”Var uppriktig jag ber dig — önskar du ate
jag skall blifva hemma, så var öfvertygad att jag utan
afaak-nad kan försaka ett nöje, dä jag dermed vinner ditt bifaUL”
För ögonblicket var det hennes allvar, ty hon fick hastigt en
paroxysm af ånger.
Waldemar svarade med någon Öfverraskning* ”Långt deri-«
från, min bästa vän 1 Det är mig ett verkligt nöje att få visa*
dig en uppmärksamhet,. .. Vill du emellertid presentera mig
för dina gäster?”
”Nej^ Waldemar, det öfverlemnar jag åit Karolina samt
utber mig för i dag ditt öfverseendq*. Några amå göromål
hindra mig att komma ned till middagen*”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
