Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor« tillåtelse att bevista min barndomsväns bröllop. Numera
fru Lynneli var i pension uti W— för flera år sedan. Hon
bodde d& i mammas hus, och sedan den tiden ha vi
oafbru-tet stått i en vänskaplig brefvexling med b varandra."
Maria kunde hafva talat hela timmar: Waldemar skulle
icke ha hört en bokstaf. Tigande stod han framför henne med
korslagda armar. Hans skumma blick tycktes intränga i
djupet af hennes själ och der vilja läsa andra ord än de, som i
främmande, konstfulla toner ljödo för bans öra. Maria såg på
honom, och en outsägligt smärtsam rysning flög genom hennes
apäda former. Hon ville gerna hafva dött, om hon i denna
stund kunnat få gråta ut vid det trogna hjerta, som förblödde
med hennes eget; men i hennes rena själ, der englar med glädje
kunnat hafva sin boning, uppgick snart en mindre sjelfvisk
tanke, den att återföra Waldemar till sig sjelf och till minnet
af hans ställning.
”Bäste Klein!" hviskade hon derföre i den gamla
välbekanta ljufva tonen, som med erinringens smärta och salighet
på en gång trängde sig in i hans själ och genombäfvade den
med en aldrig anad känsla af namnlös fröjd och namnlöst qvaL.
Dessa voro oskiljaktigt sammanlänkade, ty han fattades af en
dunkel aning att de kära ljuden, som talade till hans hjerta,
voro förebud för andra, hvilka skulle tala till baus förstånd och
tillika rycka honom ur illusionens lvcksaliga dröm. Hastigt
lyssnande, böjde han sig ned.
"Hvad öuskar Maria?" frågade han sakta och innerligt,
då hon teg ett ögonblick.
"O, sansa er, sansa er — se ej sd på mig! Gå till er
fästmö, och tala ej mera med mig i afton!" bad hon med
bevekande allvar.
"Blott en enda fråga — ueka ej, Maria, att besvara t len
— sedan skall jag gå ... . Är Billing. . . är äfvett ni förlofvad
Djupt rodnande sade hon: "Denna fråga tycker jag ni bort
bespara oss båda — men då ni gjort den, måste jag svara att
jag ännu icke är det, men troligen kan jag ej säga detsamma
om några veckor."
Tigande bugade han sig och försvann. Hvar han under
n&gra timmar derefter uppehöll sig visste man ej, men i
danssalen var det icke, ty mången fager tärna af hans bekanta
hade med säkerhet räknat på en dans med honom, men be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
