Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re, en lekande samtalsförmåga. Han red med behag, dansade
med behag, knnde frambära de utsöktaste platthcter med
behag, kort sagdt: han var öfvermåttan behaglig. Följaktligen
egde han ett tillräckligt antal goda egenskaper — åtminstone
efter sin egen tanke — för att förskaffa sig hundra rika
borgerliga partier. Således var det egentligen icke egennytta.
Baron von K— var en fullkomlig sprätt, så utsökt han
någonsin fans i landsorten, och hos en sådan finnes ännu ett
annat mera rådande element. Victor Hugo yttrar i sin
ÄNo-tre Dame de Paris t” ”Om nian antager att en poets natur
ut-göres af tio delar, kan man vara säker att om en kemist
ana-lyserar honom, skall han finna den innehålla nio delar
fåfänga mot en del egennytta. Med en obetydlig jemkning torde
regeln inträffa på en sprätt *). Det var således fåfänga,
sårad fåfänga, i förening med de båda mindre
bevekelsegrunderna, som förmådde ryttmästaren att utföra sin plan.
Huru han bedref saken, för att skaffa sig det åstundade
samtalet, eller hvilka sköna, uppbyggliga saker han derunder
sade Julie, har till en stor del förblifvit obekant; det säkra
är att han en timma derefter spatserade med henne nedåt
samma gång, der han nyss haft det afgörande samtalet med
doktorn, utan att han erinrade sig eller betänkte detta. Långt
mindre föll det honom in att doktorn ännu kunde sitta qvar.
Till svar på någonting, som baronen yttrat, sade Julie
under gåendet: ”Nej, herr ryttmästare, ni bör icke tro det!
Min far är i denna punkt mycket sträng, och jag inser att
det blott skulle förorsaka en mängd obehagligheter, hvilka ni
gör bäst i att undvika.”
”Såvidt de drabba blott mig, himmelska Julie,” svarade
baronen, ”så känner ni ej styrkan af ibina känslor, om ni tror
att sådana små hinder skrämma mig. Långt derifrån! Der
så mycket är att vinna, måste ock något vågas. Jag besvär
er derföre att säga uppriktigt huruvida ni, om valet ännu
voro fritt emellan mig och doktorn ... o, Julie säg mig
be-stämdt hvad svar ert hjerta då skulle gifva på min anhållan!”
Julie teg, öfverraskad, ty frågan var ganska kinkig och be.
höfde något begrundande, innan den kunde besvaras.
* Vid denna tid (1828) hade > sprätten» utträngt »petimätern». Ma
(1801) hfcfva ri »lejonet» efter “dandyn», som kom i sprätten» ställe.
Men lejonet är redan så gammalt att det säkerligen snart
bese-gradt går till hvila för någon ännn okänd »nouveaute».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
