- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
117

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lupit. Hvilken fägnad för mig att höra det du afslagit hans
anbud! Brink berättade mig äfven din rådighet vid den
fördömda kullerbyttan och din hulda omsorg efteråt. Jag
beslöt derföre att bestämdt skaffa mig visshet om dina
tänkesätt. Redan ett par veckor har jag vägat, hoppas, men i
denna stund, min dyra, dyra Karolina, tror jag mig öfvertygad...
O, säg, vill du dela min lefnads glada eller sorgliga skiften?
Du känner mitt lynne — tror du dig kunna uthärda dermed,
sä torde du väl kunna göra mig till n&got bättre än jag är.”

”Gustaf, jag vill vara allt för dig!” sade hon djupt rörd,
och vid hans varma, trogna hjerta upplöste sig känslornas
storm i saliga t&rar.

Huru snart de älskande återkommo från sin himmelsfärd
visste de väl icke så noga, men en god stund måtte hafva
förflutit, då inspektor Lindman stack in hufvudet genom dörren.
"Om förlåtelse, mamsell Karolina, gamle herrn frågar om ni
glömde bort punschen?”

nAck, gode herr Lindman," sade Karolina i den allra
högsta förlägenhet och vred sig ur Gustafs armar, ”jag har
sannerligen glömt alltsammans.”

"Det ser så uti” svarade Lindman med ett godt leende.
”Jag ser nu hvarföre jag förgäfves predikat om kyrkoherdens
förmånliga anbud.”

"Käre herr Lindman,1 sade Gustaf och lindade åter
armen kring sin fästmös lif, ”detta förhållande, är uppriktigt
sagdt, så nytt för mig att jag ännu icke kan skiljas från
Karolina. Ni får ställa till med punschen bäst ni kan, herr
Lindman! Hushållerskan vet nog hvar den bästa finnes, och
när den är färdig, så bär bålen hit och se till att få pappa
och gamla tant att göra sällskap . .. men tig så länge.”

Lindman bugade sig förnöjd och gick att uppfylla
uppdraget, hvilket gjorde honom tio år yngre af bara glädje.
Två timmar derefter blixtrade den dyrbara ringen, det heliga
inseglet af det nya förbundet, på Karolinas finger. Den
faderliga välsignelsen hade gått öfver rörda läppar och varmt
hjerta. Och från gården hördes bruksfolkets lifliga hurrarop för
sin unge herres och hans f östm ös lycka. Högt svängdes
hat-tarne i luften, ty Gustaf hade låtit utdela en penningsumma
åt sina underhafvande, att de skulle minnas den dag, som för
honom var inträdet till jordens paradis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free