- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
115

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mannen, er morbror greve Tessin. Han höll otroligt av
er. Minns ni hur roligt vi hade på den tiden?» Sparre
blev så förtjust över konungens nådiga bemötande, att
intet ord sades om avsked, och vid återgåendet genom
förmaket återtog han sitt ouppbrutna brev, som konungen
således aldrig fick läsa. Det var icke, tillägger
minnestecknaren, för Sparres duglighet utan för hans namn,
som konungen ville behålla honom i en tid, då hans
majestät övergavs av så många. Efter riksdagen
dimitterades han visserligen liksom de övriga riksråden, men
blev satt i konungens högsta domstol.

I detta höga tribunal, vars ledamöter utgjordes av
några bland landets mest framstående jurister, spelade
han ej någon bemärkt roll, ty han omtalas blott sällan
under de närmast följande åren, men i den omvälvning,
som kom efter Gustaf III:s död, framträdde han snart
åter och blev mycket uppmärksammad såsom medlem
av hertigen-regentens konselj och såsom utrikesminister
med den återupplivade rikskanslerstiteln. Det var
Reuterholm, som sedan han fått fullständig makt över hertigen
och sedan gustavianerna — Armfelt, Toll, Nordinarna,
Ruuth m. fl. — blivit avlägsnade, tog initiativet till och
lyckades genomdriva denna utnämning, vilken ej
berättigades av den lyckliggjordes begåvning och
duglighet, men så tilltalade hans fåfänga, att han ej kunde
motstå frestelsen att emottaga densamma.

Följderna av detta oförsiktiga steg skulle snart visa
sig. Reuterholm, som väl kände Sparres inkompetens
och bristande förmåga att hävda sin ställning och som
ville ha ledningen av utrikesangelägenheterna i sina egna
händer, lät »gubben med peruken» eller »lilla gubben»,
såsom han alltid benämnde honom i samtal med andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free