- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
146

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intresse så fordrar, kunna återtaga detta och till och
med försöka stäcka dess vingar närmare.»

Strapatserna under krigsåren samt hov- och
societetslivet tyckas ha tagit starkt på Carl Didrik Hamiltons
hälsa, vilken för övrigt till följd av disposition för
bröstlidande ej var mycket att räkna med. I brev till
sin far i slutet av december 1791 klagar han över den
tröttande tillvaron på Haga, där han som uppvaktande
hos konungen fick hålla honom sällskap hela dagarna
samt långt in på nätterna och ibland ej gå till vila
förrän under de tidiga morgontimmarna. Julen hade
emellertid tillbragts ganska angenämt i en liten societet,
som utgjordes av riksrådet Oxenstierna, grevarna
Ekeblad, Meijerfelt och Taube vid dragonerna, baron
Gyllengranat, överste Aminoff och livpagen Möllersvärd. Man
roade sig »så godt man kunde utan fruntimmer; men
för resten hände ingenting vare sig inne eller ute».
De närmaste månaderna under år 1792 blevo däremot
så mycket mera händelserika: först riksdagen i Gävle
med jäsande oro och missnöje under det skenbara
lugnet, så operamaskeraden den 16 mars med »nattens
blixt ur Anckarströms pistol» och slutligen konungens
död och därmed förbundna tilldragelser.

Vid riksdagen i Gävle var Carl Didrik Hamilton
med och sände därifrån till sin farbroder Jan Abraham
ett par brev, av vilka det ena, skrivet den 8 februari,
är av intresse för den bekräftelse det skänker
angående Armfelts även av de samtida memoarskrivarne
anmärkta övermodiga uppträdande. Det är av följande
lydelse:

»Min bästa farbror! Denna riksdag är den första i
stillhet och tystnad. Ingen grälar, kungen är nådig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free