- Project Runeberg -  Efterlemnade dikter /
122

(1890) [MARC] Author: Edvard Fredin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Och utan aning om dess vikt och värde,
han tog den upp,.. Om dunkel hemlandsskog
han drömde tungsint, om det gula gärde,
där blåklint nickande ur rågen log.
Yid tingsten såg han fränderna sig samla
och hörde ord med klang af dragna svärd.
I stugan, byggd af fäderna, de gamla,
han röken stiga såg från egen härd.
Han tänkte trofast på ljuslockig maka,
som täljer saknans år vid sländans värf
och drömmer romafararen tillbaka
Han såg sin pilt, en fyraåring, djärf
af askens gren sitt första spjut sig snida
med min, som sade: »gif mig blott ett svärd
och jag eröfra skall den halfva värld!» —

Men så med ens hans tankar gingo vida

och hemlandsdrömmen för en annan vek.. .

Han mindes hur en gång i Judaland

han stått på vakt... Ett kors ... En man som blek

och blodig naglats så till fot som hand...

Och mörker öfver middagshimlens rand. —

Men fastän år förrunnit se’n den dagen,

han mindes mannen med de blida dragen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fedikter/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free